Maria

Kom försent till skolan idag. Fast det gjorde inget, min pluggkompis tyckte det var skönt med sovmorgon. Det var inte meningen att jag skulle komma försent. Men... i morse när jag vaknade, halvblind som vanligt, tittade ut och såg att det var lite grått. Trodde jag ja! Blev snabbt informerad om att det var snöstorm ute. Rusade in i sovrummet för att hitta mina ögon och själv skåda detta spektakel. Igår som var en sån fin och härlig dag. Hur kan det bara vända på ett par timmar.
Tänkte först att, det här fixar jag. Har ju kört Corolla "aka" tvålkopp i hemtjänsten, inga problem. Sen kom den nervösa "jag vill inte köra i diket känslan" speciellt när man blir informerad om att:
"- Ska du köra åt helvete, så gör det ordentligt. Jag har bra försäkring."
Nej tack! Jag har inte lust att köra åt helvete, även fast det sägs att det är varmt där.
Jag tar bussen... som går om 5 min... eller 1 tim och 10 min. Ringer pluggkompisen och beklagar mig, hon är gullig och förstående. Tack för det :) Sekunden efter ringer mamma och är orolig, i onödan.

Till och med när jag sitter på bussen kan jag inte slappna av, tur att jag inte kör bil. När jag väl kommer till busstationen blir det till att gå en pytteliten bit, men det spelar ingen roll, skorna är dyblöta och humöret i botten. Tur jag hade extra strumpor i väskan.

Sitter och funderar på hur jag ska ta mig till skolan i morgon, hoppas solen skiner och det är torrt.