Maria

Under ett telefonsamtal som utspelade sig tidigare i veckan kom helt plötsligt, mitt i en annan mening, som om det inte var meningen att jag egentligen skulle höra.

"Så ska vi hem till mamma och äta mat på söndag".
Följt av mitt:
 " Vad sa du?"
Följt av hans:
 "Du hörde vad jag sa"
Sagt och gjort, söndagsmiddag hos mamma...

Nu är det söndag och eftersom jag uppenbarligen sitter här och skriver om dagen så överlevde jag.

Det gick väldigt bra faktiskt om du frågar mig. När vi kom dit började det med att grabbarna skulle ut i skogen och vara grabbiga. Detta innebar att jag till en början blev lämnad ensam i köket med mamman. Att charma pappor är väl inga problem men mammor!?! Precis när utfrågningen hade börjat kom systern och de två charmtrollen och räddade mig, phu! Hade inte riktigt listat ut vad jag skulle svara på alla frågor.

När grabbarna sen kom tillbaka från skogen flöt dagen och kvällen på utan problem. Lite skeptisk blev jag dock över vem det var som tog tag i disken. Detta fick jag senare reda på var en pusselbit i hans familje-experiment. Förstår ännu inte riktigt vad det går ut på, men något med att få hans familj att undra. Vem är hon, var kommer hon ifrån, vad gör hon här? Och mest av allt kanske, varför diskar han?
Men jag överlevde, vilket är mer än vad man kan säga om äpplena. Ikväll blev det äntligen en äppelpaj, allt för att toppa mammas matlagning. Så just nu har jag en kulinariskt tillfredställd man i soffan.

God-Natt!!!