Maria

För ett tag sedan satt vi ett par tjejer i en datasal och pratade. En av tjejerna var inne på adlibris för att köpa en bok. Att välja glädje av Kay Pollack. Helt plötsligt brister resten av tjejerna ut i en gemensam hyllning till denna bok, om hur mycket den betytt och vad dom lärt sig. Många ber denna tjej att beställa flera var, den måste jag ge till min mamma och så vidare. Jag sitter där i lugn och ro, minding my own business när någon säger:
- Men Maria, ska inte du ha nån?
- Näe, sånna böcker är inte min grej...

Tillslut ligger det 7 beställningar på denna bok + lite till, kände mig utanför och beställde dassboken.

- Ska du verkligen inte beställa boken, du kommer få ut så mycket av den... och den är ju så billig nu.
- Okej då, kommer det från mig.
_________________________________________________________________________________________

Ett par veckor senare låg jag i sängen, full av förväntan över vad denna gudomliga bok skulle lära mig, hur jag skulle kunna bli en lyckligare människa. Börjar med att titta igenom innehållsförteckningen, redan då skiner mitt ansikte upp i ett leende, jo jag är glad, och jag fnissar. Dom har rätt, man blir lyckligare av att läsa denna bok.
Nu har jag kanske missuppfattat författarens avsikt med boken, man kanske inte skulle skratta åt den... ???

När jag läser i boken förs mina tankar till sekter med kollektiva självmord, att det en enda människa säger blir så viktigt i ens liv. Visst är det så att mina tankar om andra påverkar min attityd mot dem, men det visste jag redan innan.

Jag behöver inte läsa någon bok om att välja glädje, jag är glad (för det mesta), om man skulle vara glad hela tiden och aldrig känna sig ledsen och nere då skulle känslan av att bli glad inte kännas lika bra.

Det är vad jag tycker! Vad tycker du?